På min arbetsplats, Trafikverket, har jag snubblat över de långsiktiga prognoserna över trafikutvecklingen. Prognoser som när det gäller bilkörning pekar rätt upp i himlen.
Detta är basen i min debattartikel i Svenska Dagbladet. Inte att prognoserna med tanke på konsekvenserna för miljö- och klimat är oacceptabla. Det har andra redan belyst.
Nej, min vinkel är att de knappast har chansen att gå i uppfyllelse. Man blundar för den minskande tillgången på olja, man blundar för kopplingen mellan ekonomisk tillväxt och oljekonsumtion, och man har en – minst sagt – svag grund för antagandena om BNP-utvecklingen.
Det är dags för politikerna att träda fram. Det duger inte att ducka bakom tjänstemännens siffror.
Några rader ur artikeln:
Beslutsunderlaget blir visserligen inte lika entydigt och enkelt som idag, men med en oviss framtid är det en komplikation som våra politiker inte kommer undan.
De ekonomiska ramarna för byggande och underhåll av vägar och järnvägar fram till år 2025 uppgår till svindlande 522 miljarder kronor. Att fördela dessa medel med ett underlag som är svagt underbyggt och med en aningslös framtidstro är, för att uttrycka sig diplomatiskt, anmärkningsvärt.
Ansvaret vilar i första hand på regeringen och Catharina Elmsäter-Svärd, men en opposition som tiger still är medskyldig.
Och för att undvika missförstånd: detta är inget visselblåsande.
Alla siffror och allt underlag är fullt öppet och lätt tillgängliga på nätet för den som är intresserad .